Dag 5 – Vad är kärlek
oj, denna var svår. för mig är kärlek mycket, det kan vara kärlek till mina vänner, till min pojkvän, till familjen, till kläder, till pengar osv. kärlek kan vara på flera olika sätt. jag känner en viss kärlek till mina vänner och en annan till pojkvännen. den jag känner till min pojkvän är att vi har ett sånt unikt band till varandra, vi kan vara oss själva till 120% utan tvekan. jag har aldrig känt mig så fri och uppskattad av samma person som han få mig att känna. vår kärlek är stark, starkare än jag någonsin upplevt tidigare. jag saknar honom så fort jag inte är med honom, sova utan honom på nätterna är nästintill omöjligt. nu efter att ha haft honom i mitt liv så länge skulle jag inte kunna tänka mig någonting annat.
kärleken till mina vänner är också stark, mamma har alltid sagt att vännerna är det viktigaste för mig. det stämmer verkligen. jag vill ha så mycket tid tillsammans med mina vänner. hon har också sagt att de vänner man skaffar i gymnasiet är de vänner man håller fast vid resten av livet. jag hoppas verkligen att det stämmer, för jag har inte haft sådana vänner jag har nu. vi är en grupp på 6 tjejer, vi alla är totalt olika men har vissa likheter ändå. jag tror det är det som gör att vi fungerar så pass bra tillsammans. vi har diskussioner, men vi kan också disskutera klart, utan att någon blir irriterad. vilket jag aldrig tidigare upplevt! jag älskar mina vänner så mycket, jag hoppas att de vet om det. annars vet dem det efter detta inlägget för jag vet att ni alla läser min blogg!
kärleken till min familj är också en typ av kärlek, vi har våra hemska bråk då det känns som om helvetet bryter loss, men ändå kan vi komma någon timme senare och allting är lugnt igen. det känns kanske konstigt, men samtidigt skönt att kunna lägga det bakom sig så snabbt. en familj är några personer man alltid kommer ha i sitt liv, vare sig man vill eller inte. vare sig man kommer överens eller inte. men jag tycker att man ska göra det bästa utav situationen, i alla fall så länge man bor under samma tak. personer som inte vill ha kontakt med sina föräldrar, förstår jag mig helt ärligt inte på. mina föräldrar är mina ben kan man säga, utan dem hade jag inte stått där jag gör idag. absolut inte. när jag har fallit är det dem som lyft upp mig igen. när jag har känt att allting är kasst, är det dem som fått det att se bra ut igen. jag vet om att jag inte alltid är den roligaste dottern man kan ha, speciellt inte på morgonen. men jag hoppas att mina bra stunder väger tyngre än mina dåliga och att det är dem ni kommer ihåg. jag menar aldrig någonting illa egenltligen.
vi två i ett nötskal!
mina underbara töser! (sophia som tar bilden, så hon är också med, tekniskt sätt!)
galna familjen, behöver inte säga mer än så :)
kärleken till mina vänner är också stark, mamma har alltid sagt att vännerna är det viktigaste för mig. det stämmer verkligen. jag vill ha så mycket tid tillsammans med mina vänner. hon har också sagt att de vänner man skaffar i gymnasiet är de vänner man håller fast vid resten av livet. jag hoppas verkligen att det stämmer, för jag har inte haft sådana vänner jag har nu. vi är en grupp på 6 tjejer, vi alla är totalt olika men har vissa likheter ändå. jag tror det är det som gör att vi fungerar så pass bra tillsammans. vi har diskussioner, men vi kan också disskutera klart, utan att någon blir irriterad. vilket jag aldrig tidigare upplevt! jag älskar mina vänner så mycket, jag hoppas att de vet om det. annars vet dem det efter detta inlägget för jag vet att ni alla läser min blogg!
kärleken till min familj är också en typ av kärlek, vi har våra hemska bråk då det känns som om helvetet bryter loss, men ändå kan vi komma någon timme senare och allting är lugnt igen. det känns kanske konstigt, men samtidigt skönt att kunna lägga det bakom sig så snabbt. en familj är några personer man alltid kommer ha i sitt liv, vare sig man vill eller inte. vare sig man kommer överens eller inte. men jag tycker att man ska göra det bästa utav situationen, i alla fall så länge man bor under samma tak. personer som inte vill ha kontakt med sina föräldrar, förstår jag mig helt ärligt inte på. mina föräldrar är mina ben kan man säga, utan dem hade jag inte stått där jag gör idag. absolut inte. när jag har fallit är det dem som lyft upp mig igen. när jag har känt att allting är kasst, är det dem som fått det att se bra ut igen. jag vet om att jag inte alltid är den roligaste dottern man kan ha, speciellt inte på morgonen. men jag hoppas att mina bra stunder väger tyngre än mina dåliga och att det är dem ni kommer ihåg. jag menar aldrig någonting illa egenltligen.
vi två i ett nötskal!
mina underbara töser! (sophia som tar bilden, så hon är också med, tekniskt sätt!)
galna familjen, behöver inte säga mer än så :)
Kommentarer
Trackback
