fyfan vilken natt!
jag trodde att jag skulle ta livet av mig inatt! nej men nästan.. jag är ensam vaken huset med en gigantisk spindel på MITT rum! jag böjer mig ner för att ta laddaren till mobilen och bara 10 cm från mina ögon sitter en enorm spindel på väggen. jag står och funderar skit länge på hur jag ska göra, och kommer fram till att jag tar inte hand om den, men vägrar sova i rummet med den. så jag väcker mamma, schysst va? hon försöker pilla ner den på golvet med en galje, men såklart smiter den in bakom min garderob så vi inte får tag på den. jag får panik och säger bara hela tiden att jag vägrar sova med den i rummet. mamma tycker bara att jag är löjlig och går och lägger sig igen, men de var ju inte hennes rum den var i! så jag går runt i huset och försöker komma på en bra lösning, och de bästa jag kommer fram till är att vara uppe hela natten. så jag sätter mig på min säng och stirrar bara på garderoben hela tiden. så kommer mamma upp igen och håller mig sällskap, medan vi väntar på att spindlen ska krypa fram. vi hamnar i en typsik mor-och-dotter-konversation, då hon frågar en massa om livet och killar osv. hon passade verkligen på, men denna gången fick hon några svar hon kunde nöja sig med. när vi suttit och stirrat på garderoben för länge utan resultat så går mamma med på att sova med mig, barnsligt jag vet! så vi lägger oss till rätta, men efter 1 timme konstaterar vi båda att ingen av oss kan somna så här, så hon kryper tillbaka till sin säng och jag blev lämnad ensam med spindlen.. kan inte påstå att jag sov mycket eller skönt inatt..
