från mitt hjärta
jag har många personer i mit liv som betyder väldigt mycket, dem personerna vet själva vem dem är. men personen jag hade tänkt skriva om i detta inlägg är den som jag aldrig skulle klara mig utan, vet inte hur mitt liv hade sett ut utan henne, och jag älskar henne över allt annat. och det är självklart min egna underbara mamma!
jag vet inte en till människa som bryr sig så mycket som hon gör. visst alla mammor bryr sig om sina barn, det är självklart ju. men min mamma gör det på ett sånt speciellt sätt. jag kan inte hitta ord så jag kan förklara det på ett bra sätt. men jag förstår inte hur hon gör. har jag något problem, så vill jag oftast inte tala om det, i allafall inte direkt. så jag låtsas som ingenting och beter mig helt normalt. men hon lyckas fatta ändå att det är någonting, hon ser det på mig säger hon. men hon tvingar mig aldrig att berätta, utan jag får komma när jag känner för det, och då säger hon att hon märkt de på mig, men inte velat säga någonting. och är inte det helt fantastiskt? att hon har förstått hur vi tonåringar tänker.. att hon fattat att någon gång kommer man faktiskt till sin mamma och pratar ut, för det är hon som stöttar bäst och kommer med bäst råd. jag och min mamma kan ligga i min säng nästan hela natten, och bara prata om allt mellan himmel och jord. hon berättar saker och jag lyssnar, och när jag berättar saker så lyssnar hon. jag är faktiskt riktigt glad för att jag och min mamma har en sådan bra relation, eftersom jag har många vänner som ljuger för sina mammor, och deras mammor vet inte ens en fjärdedel av deras liv. jag kan säga att min mamma vet nog 99.5% av det som händer i mitt liv, och det stör inte mig någonstans. det är hon som skapat mig, såklart ska hon få veta vad som sker i mitt liv då med.
visst kan mamma och jag bråka också, vi är inte alltid överens. men det är ingen eller hur? men jag hatar varje gång hon och jag bråkar, det gör så ont överallt och jag känner mig så hemsk mot henne. alla saker som kan flyga ut ur munnen när man blir arg, men jag hoppas att mamma förstår att jag inte menar någonting utav det, för att jag älskar henne, mest i världen. hon är min allra bästa vän, en vän som är riktigt unik. och jag vet att hon kommer finnas där för mig hela livet, min lilla älskade mamma lotta. <3
jag vet inte en till människa som bryr sig så mycket som hon gör. visst alla mammor bryr sig om sina barn, det är självklart ju. men min mamma gör det på ett sånt speciellt sätt. jag kan inte hitta ord så jag kan förklara det på ett bra sätt. men jag förstår inte hur hon gör. har jag något problem, så vill jag oftast inte tala om det, i allafall inte direkt. så jag låtsas som ingenting och beter mig helt normalt. men hon lyckas fatta ändå att det är någonting, hon ser det på mig säger hon. men hon tvingar mig aldrig att berätta, utan jag får komma när jag känner för det, och då säger hon att hon märkt de på mig, men inte velat säga någonting. och är inte det helt fantastiskt? att hon har förstått hur vi tonåringar tänker.. att hon fattat att någon gång kommer man faktiskt till sin mamma och pratar ut, för det är hon som stöttar bäst och kommer med bäst råd. jag och min mamma kan ligga i min säng nästan hela natten, och bara prata om allt mellan himmel och jord. hon berättar saker och jag lyssnar, och när jag berättar saker så lyssnar hon. jag är faktiskt riktigt glad för att jag och min mamma har en sådan bra relation, eftersom jag har många vänner som ljuger för sina mammor, och deras mammor vet inte ens en fjärdedel av deras liv. jag kan säga att min mamma vet nog 99.5% av det som händer i mitt liv, och det stör inte mig någonstans. det är hon som skapat mig, såklart ska hon få veta vad som sker i mitt liv då med.
visst kan mamma och jag bråka också, vi är inte alltid överens. men det är ingen eller hur? men jag hatar varje gång hon och jag bråkar, det gör så ont överallt och jag känner mig så hemsk mot henne. alla saker som kan flyga ut ur munnen när man blir arg, men jag hoppas att mamma förstår att jag inte menar någonting utav det, för att jag älskar henne, mest i världen. hon är min allra bästa vän, en vän som är riktigt unik. och jag vet att hon kommer finnas där för mig hela livet, min lilla älskade mamma lotta. <3
Kommentarer
Trackback
